Jajamensan, första sommarjobbsdagen är nu avklarat och det gick fint. Idag och imorgon är det introduktion på ställena jag ska vara på, vilket är Väpnargatan 50 och Gula villan, olika byggnader men jag tror det är ett samarbete och är väldigt nära varandra.

De båda verksamheterna är gruppboenden för människor med någon slags psykisk funktionsnedsättning och framförallt är det psykosproblematik. Spännande och intressant är det samt bra för min utbildning, erfarenheter att ta vara vid både på CV´t och i utbildningen.

_______________________________________________

Trafikolyckan!

Inte nog med att det var första dagen och allt var nytt och det var mycket information att ta in, plus nervositetet var på en lagom nivå. Jag och en kvinna som jobbar på boendet var på väg tillbaka till boendet efter att ha gjort ett ärende och därmed såg en trafikolycka nästan mitt framför ögongen på oss.

En bil saktade ned litegrann för att svänga vänster (dock är jag inte säker på om han blinkade eller om han gjorde det försent), för en kvinna som kom bakom måste ha varit lite ouppmärksam och körde i lite för hög hastighet då hon körde på bilen framför bakifrån.

Jag hörde och såg smällen när bilen krockade in i den andre bilen samt en massa rök och en hel del glas-/och massa annnat flög i massa bitar. Jag och kvinnan som jobbar på boendet såg att mannen i bilen framför som blev påkrockad kom ut ifrån bilen och såg ut att må hyffsat bra ut förutom att han var så chockad att han skakade och skrek.
Men i bilen som körde in i den andre bilen var det ingen som rörde sig ur fläcken så vi sprang fram till bilen för att se så kvinnan mådde bra, och ja visst gjorde hon det förutom att hon var i ett ordentligt chocktillstånd så hon inte varken visste ut eller in. Vi kollade så hon inte behövde ambulans snabbt som sjutton och att det var i ett OK-tillstånd. Hon ville själv ringa 112 och det gjorde hon fast jag sa att vi skulle ringa åt henne.

Kvinnan klev efter en stund ur bilen och höll sig om sin g-r-a-v-i-d-a mage, hon var nämligen i 7:e månaden och jag hoppas av hela mitt hjärta att inget hände den lille rackaren därinne i magen. Vi gick sedan tillsammans av vägen och tittade till mannen i bilen framför, han var skakig ännu och lyfte ut sin bebisflicka som satt i baksätet som var högst ett år.
Jag själv var så pass nära att börja gråta när den ene var gravid och på sluttampen i graviditeten plus att den andra hade en ettårigt barn.

Tur att jag nyss läst intenssivutbildning för körkort och kan den där himla körkortsboken utantill i princip, haha. Jag försökte prata med de inblandade att jag ville komma åt deras varningstriangel för att varna andra i trafiken då vi de krockade bilarna stoppade trafiken en hel del. Han som blev påkörd bakifrån kunde inte få upp bakluckan där triangeln låg och tjejen som körde på bilen var i sånt chocktillstånd så hon inte kunde finna triangeln i bilen så jag bad henne då att sätta på varningsblinkers åtminstone.

Jag sa till kvinnan som jobbar på boendet att vi har som skyldighet att stanna och invänta polis-/ambulans då vi sett olyckan oså, dock jobbade vi ju så hon sa att vi inte hade den tiden att stanna för vi var där ett bra tag.

Jag hoppas iallafall av hela mitt hjärta att allt blev bra med både kvinnan och barnet i hennes magen samt mannen och hans lilla bebis. Sen om bilarna blev till en viss del förstörd är skitsamma, bara människorna som var inblandad kommer undan med lindriga eller inga skador alls.